Tro på dig själv. Om du inte tror att du klarar det, hur fasen ska du göra det då? Kom igen nu ..., ta fram jävlar annamman och kör på nu! Du kommer visst att klara det!

<3

jag har nog undvikit att jag ska sluta på 52an.

det vart verkligt nu under kbt:n när vi börja prata om tankefällor och hur det blir sen, när man blir frisk. insåg att vägen dit är lång och jag känner mig så förbannat rädd att sluta här. jag vet inte vad jag ska göra.. lugnande på lugnande.. undvikande, fint säkerhetsbeteende.

vikt, matvanor, dieter samt att kommentera ens egen kropp/vikt och andras.

är det konstigt att jag är som jag är?

i min familj så kretsar allt kring mat, alltid när vi umgås ska det ätas och/eller fikas. det är viktigt att ta mer mat än vad man orkar men man är även duktig om man inte gör det. den dubbelmoralen gör mig tokig för jag förstår inte när jag gjort rätt eller inte.

jag har berättat för alla att jag är sjukskriven och går i behandling för ätstörning men ändå skall det fortsätta att pratas om allt det som ger mig panik och gärna runt matbordet.. varför prata om sånt när man ska äta?

i min familj är de flesta överviktiga eller vid gränsen. vi har alla rätt dåliga matvanor. de flesta äter inte regelbundet eller så äter/dricker man onyttigt utöver maten. det tar aldrig stopp.

mina föräldrar lider båda av fetma och har svårt att göra en förändring, vilket jag förstår eftersom jag själv lider av en ätstörning. de kan nämligen inte sluta äta, de har båda mat som tröst.

det som stör mig är mina syskons val till att äta ohälsosamt och sedan har mage att klaga över det.

det är inte duktigt att hoppa över tårtan om du sedan ska trycka i dig två muffins och flera kakor, det blir ju fan detsamma.

jag säger inte att man inte ska äta gott när det finns en anledning till att fika men du får fan ingen klapp på axeln för att du inte tog tårta, det är fan synd om dig för att du inte vågar njuta. jävla idioti.


förlåt för ett osammanhängande inlägg, för ångestladdad och less för att ens orka fatta vad jag ens vill ha sagt med detta inlägg.

era underbara kommentarer ska jag svara på imorgon, tack för att ni finns!

Gud vad jobbigt. Det är så oerhört triggande när någon gör det. Jag vet själv jag har samma problem. Jag har en vännina som gör detsamma och jag funderar på att pausa våran kontakt för att inte dras ner själv.
Jag tycker du inte behöver umgås med henne som du gör? Säg det till henne. Jag tror man ska vara ärlig och rak när det gäller sådant. Det gynnar alla. Att prata med behandlarna är en sak men jag tror att hon kommer att ta till sig det mer om du pratar med henne skälv. Säg bara. Jag vet vad du gör. och det triggar mig och detta är inte okej.



SVAR:

jag har typ givit upp, jag ska ändå vidare så kan lika gärna bara bita ihop.. känns som om jag inte vill förstöra den relation jag fått med henne.. för hon är underbar men just hela grejen om att vara sjukast orkar jag inte med. tröttsamt att se hur det faktiskt går bra för folk men de alltid ska se det negativa istället för det positiva.. men som sagt så är jag snart på annan ort så då slipper jag förhoppningsvis det. tror till och med att det är en av anledningarna till att min behandlare ville slussa mig vidare för att slippa allt tävlande och alla smala som kommer direkt från heldygns.

tack för din fina kommentar och hoppas det ordnar sig med din vän, tror du ska ta rådet du gav mig och prata med henne för fina vänner är alltid bra att ha! kram!