att dela en blogg med PKB gör att man ständigt påminns om sveriges baksida.


en gång i tiden tillhörde jag ett forum, håkan forumet, vi var lite speciella och jag var inte ens en av de som reste runt med håkan, men vi andades håkan.. levde för håkan. hah. det var när man var ung och naiv. håkan satte ord på varje lite känsla man kände. sitter iallafall och lyssnar på håkan, det var längesedan. ett kärt återseende.

men jag har bestämt mig att i sommar bär det av till staden jag inte besökt sen 2007. tänkte våldgästa PKB och hälsa på en kusin som flyttar dit i sommar..

känner mig ganska glad men ändå har jag en gnagande känsla av ångest i bröstet.. hoppas det släpper, vill vara glad. lycklig..

nu ska jag vänta på att mannen ska äta, får se om jag också äter med honom, och sen blir det träning.

____________

från det ena till det andra, har varit på toa! visst, känner mig inte helt tom men det är inte den tryckande känslan!