jumper - tapetklister
fick bra igår, jag är iallafall kvar.
gick upp i fullportion, vilket jag inte förstår hur jag ska lyckas med då jag får uppstötningar dagligen med halvportion.
min behandlare sa att jag kanske har spytt sönder munhalsen, hoppas verkligen inte på det, men hon sa även att många som börjat äta regelbundet har blivit av med symptomen.
idag har jag vägning, har laxerat med det har inte kommit igång ännu.. känner mig så förbannat vidrig, fet och äcklig. det måste komma igång innan jag ställer mig på vågen. hemma låg jag på 68,5 kg, till helgen kommer träningen igång om jag inte kör några övningar idag (om jag blir själv hos morfar vill säga).
puss på er för nu är jag framme.
god morgon
somna säkert efter en halvtimme från det att jag skrev föregående inlägg, vilket var bra då jag verkligen känner mig pigg.
nu ska jag fixa mig, jävligt bra att man inte behöver tänka på frukost på morgonen nuförtiden.
idag har jag uppföljningssamtal, man har det efter två veckor, och jag känner mig nojig efter min dröm om att jag inte får vara kvar.. känner mig inte redo att avsluta ännu. har ju inte följt ordinationen helt så vi får se.
sleepless
frågan är om jag ens ska fortsätta försöka sova, ska upp om fyra timmar, dock brukar jag kunna klara mig på två timmars sömn.
jag tänker förmycket, det har jag alltid gjort.
är så frustrerad över att inget positivt i mitt liv kan hålla i sig. idag grät jag och förklarade för min man att jag inte ser något ljus i den här förbannade tunneln.
även om jag verkligen vill bli frisk från bulimin så ser jag inte att det kommer ändra något. kanske för att inget runt sjukdomen funkar och det sjukdomen är vad jag sedan kommer få stå mitt i ruinen. tomt kommer det vara.
jag önskar ändå att återfå kontrollen, kanske låter helt sjukt men hoppas jag faller in i det jag en gång hade, självsvälten, kontrollen, hungern och hoppet.
hoppet om att bli smal, fantastisk och älskad.
fast det logiska i mig säger ju att det är bara kommer bli ett nytt helvete för inte fan kommer jag bli nöjd då.
min plan om att studera i höst känns som bortblåst, jag har hamnat väldigt mycket efter i mitt schema nu när jag har varit med min familj.
jag är bara så trött och less. förlåt för denna idiotiska och långa texten, tack för att ni ids med mig.
jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart..
jag har bara min själv att skylla men det känns fan inte alls bra det här.
känns för jävligt just nu, även om AIK vann, känslan att vilja skada mig själv är så jävla stor
att det skrämmer mig..
FML
det positiva är att jag har kommit in i gruppen, vilket gör behandligen lite lättare.
vi gör drömfångare, dock har jag inte kommit så långt..
det negativa som har hänt är att jag både haft hets- och svältdagar..
vilket inte känns bra, både för att det märks på vikten men även för att jag verkligen
vill detta. åtminstone försöka. jag vill iallafall komma bort från hets- och kompbeteendet.
det värsta som hänt den senaste tiden är att jag förlorade min mormor.. har varit jävligt
pissigt.. har inte riktigt haft tid att fatta då jag i storsätt bott hos min morfar och hjälpt
honom då han inte klarar av att ta hand om sig själv..
inatt drömde jag att jag inte fick vara kvar på capio.. fick panik.
känner mig rätt rörig men vill försöka komma igång med bloggandet igen.
kärlek
hej fina PKB! hur fin vän kan man ha egentligen? saknar dig med älskade! massa kärlek, ache
(:
Hej Ache. Du är fin och bra. Kom ihåg det. Jag saknar dig. Puss PKB
