livet är verkligen inte enkelt just nu men jag kämpar på.
funderar på att låta min psykolog sjukskriva mig, min man tjatar om det hela tiden men
jag får ångest av tanken att bara få ut en viss procent av lönen och därmed så behöver
min man vara den som måste försörja oss än en gång.

finns dock inget som håller mig kvar på jobbet, vantrivs och går runt med konstant ångest.
när jag kommer hem gråter jag och får panik över tanken att gå tillbaka dagen efter.
söndagarna är ett helvete och måndag morgon är ännu värre.

dock kan man inte bara gå. visst, med sjukersättning så kommer vi ju klara oss men ja..
jag vill dock inte bara gå hemma heller.. eller det var otroligt skönt nu när jag var hemma måndag-tisdag.
kunde gå upp på morgonen, sitta med min frukost i lugn och ro. andas.


nej, nu gråter jag snart igen.. minns inte när jag var såhär svag sist. allt var så bra innan helgen,
hade mål för framtiden, kände att saker var stabila, kände att allt var helt okej, till och med bra..

nu då, ser bara svart.