från och med ikväll så kommer jag vara ensam på kvällarna i ett par dagar, detta då min man ska börja jobba igen.

han sa att han skulle ringa och min hjärna började rulla filmen med alla lögner jag kunde dra - "jag har ätit, jag åt ..", "ska äta strax, ska laga ...".

jag vill ju verkligen inte att det ska vara såhär men jag lyckas fan inte bryta detta själv, jag ska självklart försöka men jag har konstant ångest som river i mig och jag har inga andra sätt att dämpa den på, jag har visserligen lugnande - oxascand - som börjar tappa i styrka för att jag tagit det för mycket i stora mängder för att halvt fungera.

förstod nog inte hur jobbigt det här skulle vara, aldrig vågat bryta ett mönster utan hoppat från en destruktiv handling till en annan. fyllt tomrummet med ny idioti.

snart är det vägning och sen går vi halvdag så äter mellis hemma och då är min man hemma, imorgon är det stängt och då är min man visserligen hemma men han sover nästan hela dagen då han jobbar natt..

hur mår ni?